FridaBostroom

Min nyårs revy!

Januari:

Ja det var väl inte en så händelserik månad, bodde på Johannybergs med Micke fortfarande och jobbade åt ISS, piss jobb, men vad göra man inte för att betala räkningar och klara av livet. Dagarna flöt på med vänner, fester, jobb och andra äventyr.

Februari:

Börjar vi tok renovera lägenheten från golv till tak, allt gjordes om och byttes ut, det var en jobbig tid att leva i slipdamm, men det vart ju även väldigt fint resultat. Jag började att fundera över vad jag ska göra med mitt liv och vad jag vill göra, och jag har ju alltid varit intresserad av färg och form, Så snabbt slängde jag iväg några ansökningar till skolor.

Mars:

Jobbet började kännas alldels för tungt och det kändes inte heller värt att måste grina varje gång innan man gick på jobbet, alla sa upp sig eftersom läget på skolan där vi jobbade var ohållbart. Men jag tänkte att jag måste härda ut, för vi kunde ju inte leva på en lön.

April:

Började febrilt söka massa jobb, mitt cv:n flög åt alla möjliga håll kors och tvärs igenom Sverige, Allt från byggjobbare till dagisfröken, tänkte att det var värt att söka allt om jag så skulle bli råttbekämpare. Allt blev helt enkelt för jobbig och jag sa upp mig från ISS, vilket jag nu i efterhand tycker var ett jätte bra beslut, jag kämpade och stod ut med dessa ungdomar på skolan som ingen riktigt ville ta ansvar för att styra. Jag tänkte jag får helt enkelt lov att börja leva lite fattigt.

 Jag och min mor åker ner till ner till sthlm över en helg för att hälsa på min bror, vi springer lite grann på stan fram och tillbaka, och helt plötsligt får jag ett samtal som förändrar min värld väldigt mycket, ett svar! Ett svar av en arbetsgivare som ville att jag skulle komma på intervju. Självklart säger jag JA och glad i hågen köper jag lite nya kläder piffar upp mig och går på denna intervju och som ni alla vet så fick jag jobbet.

Maj:

Början på det nya livet, eller min nya vardag. Stolt var jag kan jag säga som vågade säga upp mig från en fast tjänst för det är det inte många som gör. Jag har inte ångrat för en sekund att jag gjorde det. Men uppklädd och fin började jag på hotell Kramm, Det var mycket på en gång där och mycket man skulle hinna med att lära sig, innan man skulle kunna bemästra hela receptionen själv. Men gud va kul det var. Ett riktigt jobb, ett roligt jobb, och framförallt att få arbetskamrater.

Juni:

Jobbet flyter på bra och jag trivs mer och mer för varje dag, även om detta jobb inte alltid är roligt varje sekund så känner jag ändå att jag alltid har trevligt på jobbet, jag längtar dit till att träffa alla. Jag börjar sakta men säkert lära känna människorna mer på jobbet och får snart vänner. Helt plötsligt rasar min värld! Jag och Micke ska flytta ifrån varandra. Många frågor dyker upp i mitt huve. Vem ska älskar mig nu? Vem ska jag komma hem till som bryr sig? Vart ska jag bo? Hur gör vi med alla saker? Bil? vänner, hur blir det med dem? Vem kommer ställa upp för mig nu? Även fast jag var 20 år och alla säger att man inte kan veta vad kärlek är då, och att de tips man får är att det finns ju tusen killar kvar i världen att träffa, så är det inte riktigt sådana tips man känner sig taggad över.

Juli:

Flyttar hem till Lisa och Olsson på Brännavägen, känner mig bara allmänt i vägen och saknar mitt liv, mitt rum, mina saker, min vardag, mina regler! Men ni ska inte tro att jag var ett besvär för dem för det var jag inte, de stöttade mig på alla möjliga sätt som det bara gick och hjälpte mig. Men ni vet ibland behöver man bara tid för att slicka sina sår och läka.

Jaha som en galen ekorre springer man runt och söker lägenheter, ringer, skickar mail, smsar men ne inget napp! Eftersom jag är en sån som inte vill hyra heller är för att jag har fått för mig att då måste man bo i nåt sunkigt kök med rosa elefant tapeter, och det var nåt som inte passade mig. Men helt plötsligt dyker det upp, det som jag sökt, en underbar två på krokvägen, med bra läge och ja jag föll för den på en gång. Så inom loppet av 1 vecka var man lägenhets ägare och 85 000 fattigare.

Augusti:

Jag flyttar in i min lägenhet och livet börjar kännas ganska bra. Trivs som fisken i vattnet på jobbet, jobbade dygnet runt nästan på jobbet, men jag kan säga att det var min räddning, har jag inte haft jobbet i den stunden där jag kunna glömma allt och bara vara glada Frida, så hade det varit mycket jobbigare för mig att hantera hela den här situationen. Men helt plötsligt kom det ett samtal som återigen skulle vända min värld upp och ner. Jag sitter i receptionen med Sandra och tar emot detta samtal, lägger på luren helt chockad och Sandra frågar var det är. Jag börjar stor grina och kan inte prata! Då vare från leksands folkhögskola dem ringde och sa att jag hade komma in och dom undrade om jag ville tacka ja till platsen. Varför jag börja grina var för att jag nu infunnit mig i livet med att jobba och börja leva själv, börjat skapa en vardag som passa mig, och känsla att vara lämna av Micke var inte så hemskt längre. Och sen komma det här?

Jag tänker såhär, Ne Frida! Du kan inte tacka nej till den här chansen, nu gäller det! Ta ett steg ut i livet, det kan inte bli värre än att du bara kan flytta hem igen!

Så då började kaoset igen. Vem skulle hyra min lägenhet som jag precis köpt? Vart skulle jag göra av alla mina möbler? Hur skulle jag kunna betala lånet om jag pluggade? Vad säger de på jobbet när jag säger upp mig helt plötsligt? Hur skulle jag göra med bilen? Vart skulle jag bo när jag väl kom dit ner? Skulle dem tycka om mig där nere? Ville jag verkligen det här? Ja tankarna bara snurrade. Saken var den även att när jag fick det här samtalet så var det 11 dagar kvar tills skolan började.

Ja och hipp som happ befann jag mig i en främmande stad, utan vänner och familj som kunde stötta mig och jag skulle börja bo där nere!

September:

Ganska snabbt fann jag vänner, och Sandra som bor mittemot mig i korridoren vi fann varandra väldigt snabbt, hon och jag började vårat "liv" tillsammans precis som om vi alltid känt varandra, även andra i utbildningen började fråga om vi sökte till detta tillsammans?

Livet flyter på i Leksand och jag börjar trivas allt mer och mer, vardagen känns så långt borta som man är van vid hemma.

Oktober-november

Dagarna går väldigt sakta i leksand, men ändå väldigt fort, låter konstigt men det går inte riktigt att förklara. Skolan går jätte bra med alla skyltningar, textningsuppgifter, praktik, skiss och mycket mera. Börjar skapa band med allt fler människor som börjar bli några av mina goda vänner där nere.

December:

December är här och man börjar fatta att man faktiskt har läst en termin snart på skolan! Allt i mitt liv har gått så himla fort det senaste halvåret det är så många förändringar som har skett så när jag ser tillbaka så vet jag inte ens hur jag hann med allt och hur jag orkade. Men ibland är det som de gamla säger, det är fan bara att bita ihop!  Nu ser jag framemot ett nytt år, med nya upplevelser och nya spännande vägar som livet ska ta mig in på, men jag hoppas att det inte ska bli så drastiska saker som händer. Ett stort tack till min familj som hjälpte mig enormt detta år och ett stort tack till alla ni andra som stötta mig genom min resa genom berg och dalar.