FridaBostroom

Jag får be om ursäkt för att jag inte har varit här och skrivit nåt på hela veckan, har mått så dåligt så jag har inte ens tagit mig upp ur sängen dom senaste dagarna. Men nu har man opererat ärslet och provat det med, det är ingen jag kan rekommendera och jag kommer aldrig någonsin gå med på att göra det igen, eller gå med och gå med på, hade ju inget val. Men bara bedövningsprutorna gjorde så ont att jag trodde seriöst att jag skulle dö. Där låg jag nere i leksand i ett litet undersökningsrum, med en främmande doktor och en sköterska utan ens en dilekt som man kunde känna sig hemma med. Just då önskade jag att det var min mamma som satte brevid mig och höll min hand, hur gammal jag än blir kommer jag alltid vilja ha min mamma med vid såna här hemska ingrepp, För en mammas kärlek och närvaro kan läka vem som helst.

Jag måste tacka Sandra och elin som har hjälpt mig med allt denna vecka, allt från att bara vara med mig eller att plocka upp nåt eller bara gjort nåt lättare för mig. Sen måste jag även tacka jon som har skjutsat mig fram och tillbaka till vårdcentralen flera ggr och nästan burit mig upp och ner för trappen för att komma till bilen.TACK

Just nu är det bara så skönt att kunna gå, stå och sitta igen!